Lite fler bilder....

HAR FÖRSTÅTT ATT DET INTE GÅR ATT KOMENTERA MINA INLÄGG. SKA GENAST FRAMFÖRA DETTA TILL MIN PERSONLIGA BLOGGDESIGNER OCH HOPPAS PÅ ATT DET SKA FUNGERA INOM KORT

Förlossningsberätterlse i korthet

okej. barnen sover, steve är på innebandyträning och godisskålen är framme. Dags att skriva den obligatoriska berättelsen. Varför vill man läsa det egentligen? mänskigheten visar sig åter igen från en märklig sida haha. Men alla frågar ju och då är det lättast att hänvisa hit. Så Let's Go!

ca 03.00 natten till Torsdag 13 Augusti vaknar jag av att det gör lite ondare än vanligt i magen. jag lyckas iaf ha kontroll på mig och andas "-in genom näsan, ut genom munnen". Somnar om mellan "värkarna" som verkar komma med ca 10-30 minuter mellan. Kvart i sju ska jag upp med Liam för att göra honom iordning för dagis, men väcker Steve och säger att han får ta det för jag har så himla ont. Under tiden de är iväg, vid 08.00 tiden ungefär ringer jag mamma som ska vara skjuts till förlossningen och säger att hon nog kan bege sig in mot stan för det kan vara på g. och man har ju hört att det kan gå snabbt med andra barnet så lika bra att hon kommer.

Vi sätter oss i soffan och kollar på komedin Baksmällan som vi laddade ner. busigt. Mamma och Steve skrattar ikapp, jag har det mindre roligt. Värkarna kommer oregelbundet ca 10 minuter imellan kanske, men gör FRUKTANSVÄRT ont. Lägger mig ner i soffan när de kommer och kramar sönder Stevestackarns hand. Kl 11.07 ringer Steve tll förlossningen. Berättar att det är 4-10 minuter mellan värkarna och att jag upplever dem väldigt smärtsamma. nej varken slemproppen eller vattnet har gått. De säger att vi gärna får komma in på kontroll för att se hur mycket jag har öppnat mig och hur barnet ser ut att må. Nej tack tänkte vi. Vi åker inte in i onödan en gång till. Mitt mål var att inte åka in innan huvudet är ute. Bestämmer mig för att pina mig ännu mer och ger mig fan på att stå upp genom värkarna, nu var jag trött på att vara gravid. ungen ska ut. pungt slut.

Steve värmer lite spagetti och köttfärsås så att han ska orka med en lång dag. Då helt plötsligt sätter det igång. jag behöver gå på toa. Blod i trosorna! tjoho ett tecken. Nu helt plötsligt är det 3 minuter mellan värkarna! Steve stackarn får SLÄNGA i sig maten, mamma springer och hämtar bilen.

Resan är minst sagt smärtsam men ändå inte olidlig. Fram till vi kommer in på sjukhusområdet har jag kunnat ha kontroll på min andning. Plötsligt kommer en krystvärk! Å från ingenstans dyker det upp en jävla lastbil som tar upp HELA vägen! mamma slänger sig ut genom dörren å skriker på schaffisen att han MÅÅÅÅSTE flytta på sig! lätt... haha. iaf kommer vi förbi och in till förlossningen. Nu är klockan ca 11.50 torsdag förmiddag

Där de upptäcker att jag är öppen ÅTTA centimeter! Direkt in i en sal där jag får lustgas. åååå va skönt det va! behöver kanske inte säga att någon annan bedövning hanns det inte med...

Steve är en ängel och servar mig med saft och äcklig energidricka. Han var verkligen som gjord för att sitta med och lugna en. tack älskling, du är bäst!:) Värkarna lugnar ner sig lite, men på 20 minuter är jag HELT ÖPPEN. Sen går tiden, jag andas och andas. De tycker värkarna är lite svaga och vill sätta dropp. Då får ungen en jäkla fart. Tre krystvärkar senare, kl 13.18 är hon ute. Navelsträngen är virad TVÅ varv runt halsen och har en knut på sig. Trots det har alla tester hela graviditeten vart perfekta. En riktig liten fighter våran sessa:)

Inga bristningar. jag är chockad. Vilken otrolig lättnad. Efter att ha sett programmet Sex Education på 3an där de pratade om 3e gradens bristningar å allt var det var var man ju lite nojjig hehe. Men det är bara att inse; JAG ÄR GJORD FÖR ATT FÖDA BARN HELT ENKELT:)

Men en komplikation blir det, en vanlig sådan tydligen. jag slutar inte blöda, utan får dropp som ska dra ihop livmodern. Barnmorskan praktiskt taget hänger på mig och trycker ut massa koagulerat äckligt blod. det gjorde fan mer ont än att klämma ut ungen:)

Det var allt jag spontant kunde skriva ner. Kommer säkert på massa andra saker sen men detta får räcka. Herregud blev ju en hel novell. ny karriär kanske? eller suruatmamma (jaja ursäkta min stavning)....

Världens finaste dotter!

NU ÄR HON ÄNTLIGEN ÄR!

VÅRAN NELLIE

4130 g
51 cm

en helt perfekt liten tjej!

kommer mer info och bilder när tid och ork finns :)

God morgon!

Nu sitter jag och Liam här i soffan och myser. Han vaknade vid kl 05.00 och sa att han ville till rubinen och Nooois (Noah). Stackarn. Men Steve bar tillbaka honom till sängen igen och sa att det va mitt i natten, för det var det ju och ingen av oss hade större lust med att gå upp i ottan! men halv sju hörde jag att han va vaken igen så det va bara att gå upp.

Denna vecka har ju Liam börjat som 15 timmars barn. D.vs. för er som inte vet, att han går 8-14 3 dagar jämna veckor och 2 dagar ojämna veckor. Från och med nästa vecka när steve börjar jobba igen ska han cykla upp med Liam på morgonen och jag och lillasyster hämta kl 14. Denna vecka när Steve har sin efterlängtade semester får han sova till halv åtta idag och i morgon och sen cykla med Liam och jag går upp med honom den tid han vaknar men senast kvart i sju. Lille herrn är inte snabbast på att äta direkt på morgonen så man får va beredd på att gå upp lite tidigare:)

Tvättmaskinerna är i full gång med. Lika bra att passa på nu innan magen försvinner:)

Tid och plats för vräkning bestämd!

Ja, idag blev det bestämt. Vill den envise lille tösen i magen inte titta ut av fri vilja så ska vi befinna oss hos Spec.mödravården på fredag kl 09.00. Då ska dom se hur jag och Lillasyster mår. Jag är inte helt 100% säker på att jag blir igångsatt då, men tycker det vore konstigt att få en tid igen på måndag liksom..så ska säga att jag inte överlever helgen utan måste få ut henne direkt.

Annars hos BM idag såg det bra ut som vanligt..inte så mycket att säga. Jag hade inte gått upp mer iaf, vilket är skönt. Nu har tankarna börjat vandra framåt ang. vikt och jag är tänd till tusen på att börja få kroppen fin igen! Det som stör mig mest är ju de underbara strecken jag fått på magen...blä...förhoppningsvis bleknar de..Men det e ju dagens I-landsproblem =).

Va på netto och köpte sura vingummin innan med. Mums. Nu blir det mys i soffan och förhoppningsvis sätter lite värkar igång:)

återuppstarten av bloggen går i svart...

Tanken var ju att när jag skulle skriva igen efter 3845634895 dagar skulle jag berätta allt om lillasyster, flytt..ja massa roliga saker. Det blir inget med det. Stämningen i mig är svart..kolsvart...verkligeheten har drabbat samhället man aldrig trodde.

Herregud...mord....det är heeeeelt ofattbart! jag och mamma pratade om det igår, vi åkte förbli platsen när mamma skjutsade hem mig och Liam. Då hade inte ordet MORD hunnits skrivas i medierna. Man vågar ju knappt tro att det är sant. Ska man inte ens våga gå sjäv utanför dörren i det lilla samhälle man levt tryggt ihela sitt liv?

jag är i chock...

Mina tankar går ut till familj och vänner
Idag går jag klädd i svart