bloggandet har väl inte varit prio ett det sista halvåret kanske... vet inte varför egentligen, jag går in och läser andras bloggar varje dag och blir irriterad om de inte har uppdaterat när jag kikar in haha... får väl inse att jag är en periodare. Nu när skolan har lite uppehåll kanske jag kan orka engagera mig lite mer här.
Anledningen till att jag kände att jag behöver skriva av mig finns nu är denna: När jag var i Thailand-04 träffade jag en supersöt kille som hette Jimmy. Hockeyspelare från 08 land som var på semester med sin kusin bla. Jag och Sophia träffade dem på ett uteställe flera kvällar på raken och jag var såld. Han gjorde lumpen i Gbg när jag bodde i Oslo och vi skulle ses, men blev aldrig av...vi var kompisar å¨facebook (såklart) och för ett tag sen kom jag på att han inte hade uppdaterat på ett jävla tag. Går in på hans namn..RIP står skrivet överallt. Han och hans mamma har omkommit i en bilolyckan. PANG! verkligheten slog mej rakt i ansiktet jävligt hårt.
Livet kan ta otroliga vändningar. Vardagen rullar på, med jobb, dagishämtningar, stress, barn som vägrar städa, borsta tänderna, skor som sitter fel, ja ni vet. men när man får uppleva hur snabbt livet kan vända får man sig verkligen en tankeställare.... det är värt att tänka på ibland hur himla bra man har det, oavsett vardagens jobbigheter...
I skrivande stund är jag extra tacksam över alla mina underbara vänner och min otroliga familj som gör mitt liv så himla underbart! All kärlek till er!
